ⓘ Hexameter är ett sexfotat versmått med fallande rytm. Den femte foten i en versrad är alltid en daktyl och den avslutande sjätte alltid en troké eller en spondé ..

                                     

ⓘ Hexameter

Hexameter är ett sexfotat versmått med fallande rytm. Den femte foten i en versrad är alltid en daktyl och den avslutande sjätte alltid en troké eller en spondé. Daktyl är den vanligaste foten i hexameter.

De tvåstaviga fötter som daktylerna kan växla med skulle i den antika, stavelselängdsbaserade metriken vara spondéer, även om troké tilläts i sjätte foten. I svensk metrik, som bygger på stavelsetryck, har det varit praktiskt att tillåta trokéer också inne i verserna och hexameter brukar för svenskans förhållanden beskrivas som ett versmått med daktyler och trokéer.

Någonstans i versraden skall det normalt finnas en cesur, ett ställe där det vid uppläsning kan kännas naturligt att lägga in en taktvila. Den infaller oftast inuti den tredje foten, så som i versexemplen nedan illustrerat med lodstreck. Den näst vanligaste cesurplaceringen är inuti den fjärde foten.

Hexameter användes ofta i längre berättande dikter, så kallade epos. Några kända epos på hexameter är Iliaden och Odysséen av Homeros och Aeneiden av Vergilius. Svenska författare som använt detta versmått är till exempel Georg Stiernhielm, Runeberg, Tegnér, Erik Johan Stagnelius och August Strindberg. Stiernhielm var med sin Hercules från 1600-talet först ut med hexametern i svenskspråkig litteratur.

                                     

1. Exempel

  • Ur Tegnérs Frithiofs saga
” Vo ro nu/ sat ta i/ hög | kung/ Be le och/ Tor sten den/ gam le där de/ själ va be-/ fallt |, på/ var sin/ sid a av/ fjär den.”
  • Ur Tove Janssons Farlig midsommar
” Räd sla jag al drig har kä nt paus Och ett lej on jag gla deligt na ckar ”